William (sv)

Den mörka gatan, en kuslig höstkväll
(Berättelse oktober 2017)

Jag gick långsamt på den våta trottoaren, några höstlöv blåste förbi mina nya Nike-skor. Man kunde trott att jag varit på klubben så som en 19-åring brukar på en fredagskväll men jag hade bara varit och lämnat min hund hos en kompis. Allt var bra tills jag missade bussen och behövde gå hem. Jag gick förbi några konstiga män som stod med ryggen mot mig. När jag gick förbi kollade dom konstigt på mig. Jag skyndade mig bort men även när jag gick snabbt kände jag att något följde efter mig. Jag tittade bak men ingen var där så jag fortsatte gå.

När du läser det här finns jag kanske inte längre men jag vill att du ska veta lite om mig. Jag själv heter Daniel men mina vänner brukar kalla mig för Danne. Jag har en bror som är med i militären så jag ser han inte så mycket och min mamma som bor i Kalifornien. Men min pappa försvann för ett år sen när han var på fågelskådning i skogen. Sen det har ingen sett honom.

När jag kommit till strandpromenaden utanför staden såg jag någonting vid stranden. Det var någonting stort och blå blekt. Det var en kropp.. jag flämtade till och tittade bak för att se om männen från tidigare var där. Och till min fruktan så stod två av männen där en av dom var stor med svart långt hår och den andra var lite mager med blond hår. Båda stirrade på mig jag kände hur jag frös till. Den stora mannen höll en kniv och pekade den mot mig. Jag började springa och kunde känna hur mitt mörka hår fladdra i vindens. Jag sprang så snabbt jag kunde tills jag kom till min lägenhet jag sprang upp för trapporna öppnade dörren och låste så snabbt jag kunde. Men när jag vände mig om för att kolla om min rumskamrat var i vardagsrummet överallt låg det papper och trasigt glas och en sipprande röd sörja flöt över golvet från köket jag gick långsamt in och flämtade till. Min rumskamrat låg på golvet i en pöl av blod. Han bara låg där med en kula i magen.

Jag satt mig på knä. Jag kunde inte röra mig sorgen och ilskan for upp i mig. ”Hur kunde någon göra så mot han” hans mörka hår var nu mörkrött av blodet. Jag gick till den krossade spegeln och kunde se min röda tröja och svarta byxor. Jag bara stod där tills jag tillslut lyckades dra mig därifrån jag gick långsamt på dom ekande traporna och öppnade dörren. Jag gick en lång bit och tänkte på ifall jag borde äta jag hade ju inte ätit någonting på hela dagen. Så jag gick till McDonalds där jag köpte en cheeseburgare som jag snabbt glufsade i sig. Han gick till en park där han hörde ett skott och ett till. Sen föll jag till marken allt jag kunde höra var skrik sen somnade jag. När jag vaknade upp bländades jag av ljuset i ett vitt rum och kunde känna att jag hade huvudvärk. Lite senare kom det två doktorer in i rummet och den ena sa ”bra du är vaken” jag stirrade förvirrat på honom och frågade varför jag var här. Då sa han ”Det är för att du blev skjuten igår, men ingen fara dom som hade vapnen blev fångade och mannen som sköt dig har vi här idag han ska komma in här och du ska få prata med honom. En man kom in i rummet. Jag kände igen ansiktet, men nej det kunde inte vara. Min pappa.

SLUT