Valter (sv)

Berättelse (oktober 2017)

En kuslig höstkväll

Det var en kuslig höstkväll 26/10, dagen efter min födelsedag. Jag tyckte att allt var ovanligt mörkt och mina kompisar hade precis dragit förutom min bästa kompis Joohn. Vi tyckte att det kändes lite märkligt i kroppen, det kändes som att någon förföljde oss. Det kändes lite läskigt men vi tänkte att det inte va något. Vi var hemma själva. Mamma hade precis åkt till stan. Vi var uppe på mitt rum när vi hörde något som lät som typ glas som krossas i köket. Vi gick långsamt ner för trappen och kikade in i köket. Vi såg ingen så vi gick in i köket. Det låg en stor oval sten på golvet och rutan var krossad. Det låg glas över allt. Det var som att hjärtat bara stannade upp vi båda stelnade av skräck.

Hej mitt namn är Konrad jag bor i en ganska stor villa i Lojsta. Jag bor där med min familj som består av mamma, pappa, lilla Emerick och jag. Jag gillar min familj. Jag är en nyfiken kille om det är något som låter läskigt så måste jag kolla vad det är. Mamma tycker det är dåligt för att det kan vara farligt jag tror inte det.

Idag så är det den 25/10 jag fyller 13 idag och imorgon så ska jag bjuda över några kompisar. Men idag blir det familjekalas klockan 2. Mamma ropar från övervåningen att jag ska duscha för att gästerna kommer om en timme okej ropar jag tillbaka. Nu har dom kommit mormor, morfar, farfar, farmor, mina kusiner och mina farbröder. Jag får några presenter och tårta sen så måste alla hem och dom har varit här i tre timmar. Jag går och sätter mig framför datorn och tiden går sen klockan 23:58 och jag går och lägger mig.

Nu kommer mina kompisar och vi börjar att leka och ha kul i flera timmar. Min bästa kompis ska sova över alla andra har dragit hem. Så sätter vi oss och spelar cs. Efter ett tag så åker mamma och pappa och handlar med Emerick. Vi börjar känna att klockan inte är så mycket men det är ovanligt mörkt ute och kallt.  Sen precis när vi sitter och spelar låter det som att något går sönder. Jag tänker att dom har kommit hem och att Emerick har haft sönder något. Vi tycker ändå att det känns läskigt så vi går långsamt ner för trappen och kikade in i köket. Vi såg ingen så vi gick in i köket. Det låg en stor oval sten på golvet och rutan var krossad. Det låg glas över allt. Det var som att hjärtat bara stannade upp. Vi båda stelnade av skräck. Vi springer upp på mitt rum och ringer polisen och ber dom komma hit så fort som möjligt för att “det har varit försök till inbrott “. Dom säger att dom kommer så fort dom kan. Tio minuter senare så är gården full av blåljus och sirener vi. Stod och pratade med en polisman, han bad mig om att han skulle få prata med mamma. Mamma kommer snart sa han till mig efter samtalet. Han ställde några frågor och precis när han frågade sin sista fråga kom mamma. Hon pappa och Emerick mamma kramade om mig medan tårarna rann från oss bägge. Pappa stod och höll Emerick i famnen. Emerick grät på grund av allt blåljus tror jag. Lite senare hade polisen lämnat uppfarten och gav sig iväg.

Vi hade försäkring på huset så det var bra. Senare kom en glasmästare och bytte vår ruta. Folk i min klass började ge mig mer uppmärksamhet och jag tror att en tjej i min klass jag gillar kanske gillar mig tillbaka. Jag ska fråga imorgon när jag går till skolan. Jag ska fråga henne på lunchrasten. Men jag går och lägger mig nu, det är en stor dag imorgon.

Nu är det morgon. Det börjar med att pappa väcker mig, sen äter jag frukost och går till skolan. Jag är lite nervös nu när jag sitter på bussen. Tänk att det bara är tre och en halv timme tills jag ska fråga tänk om hon säger nej. Tankarna bara susade runt i huvudet på mig. Det känns som att jag bara kunde tänka mig att hon säger ja. Nu är jag på första lektionen vi har matte en ganska tyst och lugn lektion men jag kan inte jobba jag kan bara tänka Antonya. Tänk att jag ska fråga sen på lunchrasten tänk om. Folk från högre klasser frågar ännu hur det kändes när glaset krossades. Nu är det lunch och jag sitter och äter köttbullar och mos. Nervositeten bara växer och växer jag känner att det pirrar mer och mer i magen. Jag ser att Antonya har ätit upp och går ifrån matsalen med sin kompisar.

Jag går också efter en stund och letar upp henne. Nu är jag riktigt nervös jag har aldrig känt mig såhär. Jag ser henne i korridoren och tänker nu frågar jag. Jag springer ifatt henne och säger
-Du kan jag fråga en sak, sa jag.
-Ja säger hon.
Jag säger jag har varit hemligt kär i dig tre år nu och ingen har vetat om det så jag tänkte att du kan vara den första som får veta det, och då säger hon:
-Är det sant? jag har gillat dig sen tvåan.
-Har du? frågar jag. Då säger hon bara ja och kramar mig och ger mig en lång kyss. Jag acepterar läget glatt tills hon slutar kyssa mig och hon säger ja.

Några timmar senare kan jag fortfarande inte förstå att det är sant det var helt otroligt. Jag vaknar upp dagen efter och tänker på vad som kommer hända idag om hon kommer fram i korridoren och kramar mig eller vad som händer. När jag kommer till skolan verkar Antonya lite nere och sen på andra lektionen så säger läraren att hennes mamma gick bort i en stroke igår natt. Efter det går jag fram till henne och ger henne en kram och säger att jag är ledsen för förlusten och hon säger med dämpad röst, jag har iallafall dig. När hon sa dom värmande orden så kändes det konstigt i mig jag blev lycklig men ändå sorgsen. Jag går hem med tunga steg och ringer Antonya hon svarar inte och jag ringer upp en gång till och precis när jag trodde att hon inte skulle svara så gjorde hon det och säger:

-Hallå hej hur är det? frågar jag. Då svarar hon att de har spridit ut hennes mammas aska lite i vattnet, lite i luften och lite i jorden. Hon säger också att det känns lite bättre nu och att hon kommer vara gladare i skolan imorgon. Jag säger okej vad bra och kom alltid ihåg att jag finns här för dig i vått och torrt och lägger på.

Jag går och lägger mig. Jag somnar med en känsla som känns positiv.

SLUT