Julian (sv)

Berättelse november 2017:

Sista andetaget♥️♠️❤️

Plötsligt hörde han ett skrik, håret på kroppen reste sig fort:
– Vi kommer dö! skrek en gammal man på andra sidan gatan. Det var svårt att tänka.

Två dagar innan zombieattacken.

Glenn var en kille som var 13 år och gick i 7an och var bara en vanlig kille. Jag bodde med sin mamma i stan där luften var tung. Hans mamma hade betett sig konstig på sista tiden.

Glenn satt vid datorn en helt vanlig höstkväll. Då plötsligt hörde han en krasch i köket. Glen blev helt iskall och gick försiktigt och långsamt ner till köket. Där stod mamma, hon såg inte ut att vara sig själv. Hon hade blod runt munnen. Glenn sprang upp för trappan igen och hon jagade honom hela vägen upp på rummet. Han smällde igen dörren men hon var stark. Han kände svetten på händerna. Han kände hur händerna gled på dörrhandtaget. Till slut lyckades han låsa dörren. Han satte sig i sängen och tänkte att det här inte var sant.  Han kollade ut genom sitt fönster. Där såg han en massa människor som såg likadana ut som sin mamma. De var bleka, stapplade fram och var blodiga runt munnen.  

Han visste att mamma snart skulle få upp dörren, han hade ont om tid. Han bara skrek och visste inte vad han skulle göra. Han kände bara mer och mer press. Han tittade ut igen men såg ingen som såg normal ut. Han blev skräckslagen när han såg att en ung kille satt och åt en yngre. De fanns bara ett svar på det här: ZOMBIER, tänkte Glenn. Han visste inte vad han skulle göra. Han var fortfarande i chock. Han undrade om han var den sista levande människan.

Dörren till Glenns rum började knaka och låset bröts plötsligt upp. Glenns mamma är blek, blodig och rör sig vingligt men snabbt mot Glenn och hoppar på honom. Han försöker putta bort henne men hon är stark. Hon böjer sig över hans hals och han känner hur smärtan sprider sig samtidigt som hans krafter avtar. Han tar sitt sista andetag.

SLUT