Jakob (sv)

Berättelse november 2017:

En kuslig höstkväll

Jag satt hemma vid min dator och kollade ut genom lägenhetsfönstret. Det var mörkt, alla löv låg stilla på marken inte en enda myra rörde på sig. Sen plötsligt kom en stor vind och blåste alla löven och grenarna i en stor orkan mot fönstret. Löven och grenarna formar sig nästan som ett monster. Jag blev livrädd och drar ner gardinen så fort som möjligt och springer det snabbaste jag har och lägger mig under mitt täcke. Jag flyttar på täcket och kollar mot fönstret igen från sängen och månen lyser klart in och träden bildar en skugga i mitt rum. Jag stirrade tyst på dom.

Jag vill bara sova, vill inte uppleva mer av den här natten. Mamma och pappa låg och sov. Jag gick ur sängen och tog några steg mot dörren. Nu står jag rakt framför dörren med fönstret bakom mig. Jag ser hur en skugga bredvid mig växer och kommer närmare. Hjärtat pumpar och jag vänder mig om långsamt och ser något i fönstret. Men det går inte att förklara vad det var. Det var som om jag var i trans. Det som satt i fönstret gjorde att jag inte minns någonting. Sen så vaknar jag upp av solen i ögonen. Jag vet inte vad som hänt, jag reser mig och det första jag ser är en gammal trälåda i fönstret. Jag går fram till lådan och ser en lapp. Lappen är helt tom, det står inget på den så jag gick och lämnade lappen på bordet och hoppades att det var en dröm. Jag gick ner för trappan till mamma och berättade vad som hade hänt hon sa att hon skulle hålla ett öga på mig. Det började bli kväll men inget hände löven låg kvar stilla som vinden inget hände på hela kvällen det måste ha varit en dröm. Inget hade hänt på flera år de hände aldrig igen.

Jag satt och tänkte flera år vad som hände den kvällen men jag antog att det inte var någonting speciellt.

Slut