Estrid (sv)

Berättelse
(oktober-2017)

Farlig vänskap

Vi pratade i telefon när allt hände. Henny blev tyst. Man hörde bara bruset.
Jag la på telefonen och sprang ner för trappan upp till vår lägenhet. Jag var tvungen att prata med henne. Hennes telefon gjorde så ibland. Då sprang jag ner till henne. Jag och Henny bodde i samma trapphus. Jag vet, jag låter lat. Sant!

Jag fortsatte ner för trappan till Hennys lägenhet. Jag knackade på dörren och dörren gick upp i glänt. Hennes dörr var alltid låst. Det var något fel. Jag rusade in i hennes rum. Hon var inte där. Bara en krossad vas. Jag fortsatte in till dörren bredvid. Toan. Där låg hon avtuppad. Jag sprang fram till henne.
-Henny, Henny, skrek jag. Ingen respons. Jag försökte igen.
-Henny vakna!

Plötsligt stirrade jag in i ett par Gula ögon. De var inte normala. Den Henny jag kände hade gröna ögon. Hon satte sig upp. Hon hade rivit sig på kinden. Det såg ut som rivmärken från ett par naglar. Sen la jag märke till hennes tänder och fingrar. Hennes tänder var helt blodiga och likaså hennes naglar. Kanske hade hon rivit sig själv. Jag tittade in i hennes ögon igen. De var inte glada. Jag hann inte reagera. Hon tog sin hand och rev mig över mitt vänstra öga. Jag skrek. Min hand skyndade sig att trycka mot rivsåret som en kompress. Jag föll bakåt i badkaret och slog i huvudet. Jag kunde inte se klart efter smällen. Henny gick mot mig. Hon stirrade in i mina ögon. Jag märkte inte alla spindlar som kom ut ur avloppet. En hel bunt. Jag märkte dem först när dom började klättra upp på mig. Jag skrek till. Spindlar var det värsta jag visste. Jag vände mig om mot Henny och stirrade sorgset in i hennes ögon. Jag skriker. Betten av spindlarna gör så fruktansvärt ont. Mina armar och ben är fyllda med bölder. De kommer antagligen att bli varfyllda. Blodet forsade från såret över ögat. Jag kunde inte se genom ögat.  Det var bara svart. Henny tittade fortfarande in i mitt öga och jag såg hur hon sprang. Sprang rakt fram. Hon bet mig. Den här gången skrek jag inte, jag njöt av blodet som rann ner i min mun.

Sen minns jag att jag såg igen. Genom båda ögonen. Jag och Henny gick ut i köket där låg hennes föräldrar. De var rivna i småbitar. Ett huvud där. Ett och annat ben. En hand med blodiga naglar som om någon rivigt någon annan.Vi sprang ut på gården. Sen sprang vi. Mot Staden. Det sista jag minns var att jag bet en kille. Jag bet av hans halspulsåder. Det kom mycket blod. Jag njöt av smaken.