Charlie (sv)

Berättelse, oktober 2017

Så lever vi om 50 år

Hej jag heter Julia. Jag är 13 år jag bor i en by som heter Vindby. Mina föräldrar heter Maja och min pappa heter Tomas. Min mamma har bott i den här byn hela sitt liv men pappa har bara bott här 5 år. Jag har också en syster som heter Victoria och en hund som heter Rudolf. Jag håller på med fotboll och innebandy men jag måste åka en halvtimmes resa varje gång och jag har tre träningar sammanlagt och två matcher.

Nu tänker jag berätta en historia.

Det var en mörk kuslig kväll i december. Alla låg och sov i min by jag var den enda som var uppe. Jag väckte mina föräldrar och frågade om jag fick gå ut med några kompisar. Det kom ett svar direkt nej. Jag undrade varför. De svarade att det är mitt i natten. Jag svarade men mina kompisar får. Jag sa mina kompisar är  redan här. Mitt i natten såklart så vaknar mina föräldrar och märker att jag är borta. Jag hann smita ut och jag var med mina kompisar. Vi var helt galna. Mitt i natten vi hängde med fel folk men vi lugnade ner oss lite senare. Vi gick hem tillsammans till mig. Mina föräldrar var uppe och väntade och såg oss när vi kom hem. Min mamma sa direkt att alla måste gå hem. Jag ville inte ha bråk med mina föräldrar så jag gick upp och la mig direkt.

Nu är det nästa dag.

Klockan är 15:37. Det kom upp på nyheterna att det finns en chans att jorden skulle gå under i övermorgon klockan 22:00. Hela byn kom ut på vägen in till byn. Vi skulle diskutera om vi skulle bry oss om sa men vi kom överens om att vi skulle inte bry oss alls. Det kommer upp sånt om att jordens undergång lite för mycket tycker vi. Men vi visste inte att den här gången var det på riktigt. Vi åkte in till huvudstaden där presidenten skulle ha ett tal om något jag inte visste. Nu är vi framme vid staden. Presidenten står vid ett bord. Han berättade att det finns en stor chans att jorden skulle gå under om ungefär 2 dagar. Alla i byn blev helt till sig de började gråta. Min mamma sa till mig att vi ska gå in och lägga oss.

Nu är det en dag kvar tills jorden tydligen kommer gå under.

Det var morgon alla var fortfarande rädda för att jorden skulle gå under. Jag trodde dock inte på det förr att det har varit på tv så många gånger. Så jag tror inte på det. Men jag tittade på min mamma hon såg sorgsen ut. Jag frågade henne vad är det hon sa att pappa har dött han dog i sömnen hans hjärta stannade. Vi tror att det var på grund av stress. Jag blev inte ledsen av någon anledning det kändes som om jag inte hörde mamma när hon sa det. Men sen fem minuter senare då kom känslorna jag blev väldigt ledsen jag slog sönder saker och skrek. Mamma blev väldigt arg på mig hon skrek från mitten våningen gå och lägg dig. Det gjorde jag också jag läste min sista bok innan jorden skulle gå under.

Nu är det dagen när jorden kommer gå under.

Jag vaknade av att mamma skrek, upp vakna det är frukost. Jag gick ner och åt frukost jag glömde helt att jorden skulle gå under men inte min mamma, hon va rädd. Nu är det lunch alla i min by var rädda att den verkligen skulle gå under. Och det håller den på att göra. Marken börjar skaka jag satt på TV:n och kollade nyheterna. De sa att på vissa ställen på jorden har det spruckit och att det kommer komma över hela världen. Jag åkte in till Vindcity jag skulle kolla om det hade spruckit där och det hade det gjort. Jag hörde hur alla bara skrek och skrek men inte jag. Jag tänkte på mina föräldrar. Jag vill bara att de ska överleva det här och i alla fall få leva några minuter mer än mig. Jag åkte in till min by igen. När jag kommer fram ser jag att det har spruckit och den kommer att gå sönder, jorden börjar öppna sig mer och mer och alla i min by bara gråter och gråter. Den slets sönder det kommer upp lava från marken på bara någon sekund dör många mer än vad jag ens trodde gick. Så jag blir rädd, nu ångrar jag mig att jag inte blev rädd förut för att det kom som en chock nu och det ville jag inte.

Nu kommer jag att tänka på hela min by men det är redan några i min by som är döda. Det var blod över hela mig jag visste att jag skulle dö mina föräldrar var döda redan. Jag satt inne i mitt hus och grät men plötsligt så dras mitt hus sönder av sprickan i marken. Jag kämpade för att huset inte skulle falla över mig men det gick inte. Det föll över mig jag skrek på hjälp men ingen lyssnade. Jag dog lite senare av smärta med de andra som var inne i huset.

SLUT